För tretton år sedan rämnade min värld. Efter det har den aldrig blivit densamma. JAG BLEV FARMOR! Mitt eget DNA, om något utspätt, hade fortplantat sig i denna värnlösa underbara prinsessa. Jag hade i åratal hört lyriska berättelser om ”livets efterrätt”, men inte riktigt kunna föreställa mig det. Det förändrade mitt liv. Jag bröt upp från Stockholm som varit min hemvist i fyrtio år, och återvände till hemstaden, där miraklet nu fanns. För att få vara nära. En allestädes närvarande farmor. Jag ville dela ditt liv i smått och stort. Delta i din uppväxt, få ta del av alla dina framsteg och förtroenden. DET HAR JAG ALDRIG ÅNGRAT. Sedan dess har vi traskat hand i hand till dagis, skola och i livet. Vi har upplevt fantastiska äventyr tillsammans, då det visade sig att du var mer lik farmor än delar av familjen önskade. Vi har rest, med flyg, båt, bil och gemensamt upptäckt, allt som finns att upptäcka. Du är och har varit en ständig källa till stolthet och glädje. Genom dig återvänder jag ibland till tidig barn-och ungdom, något som ibland får dig att känna dig pinsam. ”Farmor, du är den barnsligaste i vår familj” Det tar jag som ett stort hedersbevis, när det kommer från initierad källa.

Du berikar mitt liv, varje dag, varje minut och jag älskar dig mer än livet självt Thindra.

Det finns en mening med ditt liv, men bara du kan finna den / Kramar