En finsk gran...man ser korset.
För många män är det det sistnämnda. Så icke för mig. Jag älskar julgranar. Några mig närstående skulle sträcka sig så långt att de skulle säga att jag är besatt av dom. Det är elakt förtal och ska lämnas därhän. Men en julgran göder kreativiteten och jag kan knappt bärga mig tills jag får gå loss. Jag kanske ska tillägga att i mitt fall handlar det inte om att "klä en gran". Att lite på måfå slänga upp nåra kulor i grenen, ösa på med lite glitter och svära ve och förbannelse över ljusslingor som slutar fungera. NOPE här handlar det om DESIGN. Det börjar redan i mitten av november, då jag brukar gå ner i förrådet för att inventera vad som finns. Och det är inte litet jag samlat på mig under åren. En hel vägg, med prydliga lådor uppställda på enkla IKEA hyllor. Snart kan jag konkurrera med en välsorterad butik. Dock inte Macy´s varuhus i New York. Vid mitt senaste besök upptäckte jag ett helt våningsplan med bara julgranar, till salu,färdigklädda och allt. Bara att beställa och betala. I September. Jag befann mig i himmelriket, och fick föras därifrån med milt våld vid stängningsdags. Här följer ett collage av mina mest älskade granar. LHC granen och Manchester United granen ligger i topp.
Förra året var en mardröm, med belysningar som inte fungerade. Ett allmänt nödrop på sociala medier fick mig att köpa sladdlösa ljus. Tack! Brände batterier för 100 kronor och den lyste ändå bara sporadiskt. Fick hjälp och tröst av Nisse 2,5 år som bidrog med en del pipleksaker. Men i år har jag gått all in! En flaggstångsbelysning storlek max. Nu ska det bli en amerikansk gran. The bigger the better.
Och skulle det gå åt h...te så ska jag sitta i mörkret. Det lär mig se,höra,smaka och lukta. / Kramar
0 kommentar(er)
