Under det flummiga sjuttiotalet fanns det främst två saker man skulle göra. För att visa att man värnade om sina barns framtid. Flytta ut på landet, odla sina grönsaker och gulla med en massa djur. Bli självförsörjande, Då ingick i paketet att man skulle ge barnen (och sig själva) obesprutad giftfri mat, och naturligtvis baka allt sitt bröd själv. Och nu kommer haken. Det första lät sig aldrig göras.

Det fick bli en kompromiss. Ett enormt stort hus, klimatsmart och allt, inhandlades, mest för att maken då skulle få 2 bilsgarage. Hur tänkte vi där? Men skam den som ger sig. Med ångesten i ett strupgrepp insåg jag att det var jag som skulle ordna detta, med maten alltså. Det fick bli till att börja baka. Och nu var det plötsligt inte bara omtanken om barnens brödintag som gällde. Med detta hus blev det också en ekonomisk nödvändighet. Som verksam ekonom hade jag insett, att kanske skulle vi ha tänkt över flytten till landet lite mer. Det rörde sig ju endast om några kilometer och var beläget i en av Stockholms kranskommuner. Men vem vore jag att klaga? Nu hade jag fått ytterligare hundra kvadratmeter att städa. Så himla omtänksamt av maken, där sparade vi minsann in ett gymkort. Åter till bakningen. För att hinna med, jag var då en dubbelarbetande småbarnsmamma mitt i en bankkarriär, så använde jag fredagskvällarna till att sätta alla möjliga och omöjliga degar på jäsning, medan maken och kidsen slappade framför videon med diverse roliga filmen de hyrt, under tiden de mumsade popcorn. När kidsen var nattade och degarna satta hade en lätt bitterhet infunnit sig som tärde på äktenskapet. Detta tog sig uttryck i ett knådande och bankande i diverse nu överjästa degar, varje lördagsmorgon vid (sex) snåret.

Maken som en gång hörde väsningarna och bankningarna, dristade sig till att i ottan gå upp för att undersöka saken. ”Vad gör du? Lät hans intelligenta fråga. ”Bankar skiten ur en surdeg” blev svaret.

För att rädda äktenskapet, och inte hamna på Hinseberg, tillade jag. Försiktig kom han fram till mig gav mig en kram och sa, ”Du är så himla duktig” När jag höjde brödkaveln insåg han sitt misstag och dröp av.

Att baka kan ibland användas som terapi/ Kramar    

…