Igår var jag på Flygvapenmuseum här i Linköping, ”Flygstaden” och bevistade ett föredrag av Anna Dellham. Den första kvinnliga stridspiloten i Sverige. Bara ordet stridspilot får mig att tänka på en macho lite hårdför kvinna. Istället står framför mig en tonårsmamma med långt hår klädd i jeans, stövlar och skjorta. En kvinna så långt ifrån macho man kan tänka sig. Att höra henne berätta om hur det var att spränga både “ljudvallen” och ”mansvallen ”var inte bara fantastiskt och medryckande. Att få ta del av hennes ibland brokiga historia, höjde naturligtvis ytterligare nivån på min beundran och fick min författarhjärna att börja surra. En kvinnlig TopGun! Den första. Hennes envishet, mod, styrka och säkerhet i yrkesvalet fick mig att inse att hon skulle bli en enastående karaktär i en bok. Då talar vi inte om en biografi, utan en kvinnlig förebild, med all fantasi och fiction jag skulle kunna tillföra berättelsen.

Så vad göra? Som författare får man inte vara blyg. Bara att gå fram och tacka och presentera sin idé. Och som tack för detta fick jag hennes mailadress. Så längre fram i år kommer jag förhoppningsvis att få träffa Anna och ställa alla de frågor som inte ställdes av den övervägande manliga publiken. Under tiden snurrar synopsisen i huvudet. Den här karaktären har ännu inte fått något namn, men jag funderar på att hedra någon kvinnlig vän till mig som besitter liknande egenskaper.

Att bejaka sig själv är att börja leva/ Kramar