Från barn och onyktra personer får man höra sanningen, sägs det. En sanning med modifikation?

Döm själva.

Hon var fem år gammal och skulle ha en ”sleep over” hos farmor för första gången. Bara för att det var kul. Farmor var exalterad, så var även barnbarnet. De hade laddat för helgen, men på olika sätt.

Farmor med pussar, kramar godis och en massa ”förbjudna” saker. Det skulle inte sparas på något otillåtet. Sängtider var förpassade till s.k. hemmaaktiviteter. Barnbarnet å andra sidan hade förberett sig noggrant med tjugo frågor. (Eller var det hundra?) Här skulle vi ta ut svängarna. All in så att säga.

Det började redan vid eftermiddagsfikan. Saft och bullar. Då slänger hon nonchalant, liksom i förbigående ur sig, medan hon mumsar på en kanelbulle,

”Farmor, var du aldrig rädd för dinosaurierna?” Där satt det. Som ett bowlingklot i solar plexus.

Efter en hostattack försökte farmor förklara att det var mycket längre tillbaka i tiden.

”Men du är ju jättegammal!!!” Nja, försökte farmor förklara lite lamt, såå gammal är jag väl inte.

”Kommer du att dö snart?” Va fan menar ungen, redan ute efter arvet? ”Varför undrar du det?”

”Jag vill inte att du ska dö, du ska leva till du är 100, förstår du:” Jag lovade, och vi tummade på det.   

För att lugna nerverna lite slängde jag åt henne ett fotoalbum, medan jag djupandades ett tag i köket. Då kom nästa attack. Farmor, kom, här är ett kort på min farfar!

 KÄNDE DU MIN FARFAR? Ja jag var gift med honom!

VAAAA, HAR DU VARIT GIFT MED MIN FARFAR? Något förläget medgav farmor att så var fallet. Hur skulle annars din pappa finnas till?

VA? HAR NI PUSSATS? BLÄÄÄH SÅ ÄCKLIGT. Farmor kände snaran dras åt runt halsen. Skickade ett tyst förlåt till den avlidne farfar och påbörjade en kortare släkthistorik. Men utelämnade av förklarliga skäl de mer intima detaljerna. Efter denna pärs var det dags att gå ut, en liten promenad, för att lugna nerver och gunga. Uppmaningen var klar och tydlig. “Sätt dig här farmor, så ska jag knyta skorna åt dig!” Det var då jag kapitulerade.

TACK GUD, FÖR LIVETS EFTERRÄTT.

Njut av dina minnen.

Det skänker tröst, oavsett,

storlek, ålder eller skick / Kramar