Rolig, gladlynt, positiv, galen, vild, orädd med en humor som främsta vapen, är några etiketter jag fått under mitt liv. Summerar jag detta själv återstår ett ord LIVSLUST! Lusten att leva. Viljan att leva. Glädjen att leva. Jag gavs ett liv, som nästan togs ifrån mig endast några timmar gammal, då det visade sig att jag var allergisk mot modersmjölk. Ett trauma för min mamma, men en utmaning för mig. Läkaren ruskade på huvudet utan att säga något. Man gav mig ersättning och tre dagar senare öppnade han munnen med orden ”En sådan livsvilja kan inte brytas” Sedan vände det. Jag hade bestämt mig. De första tio åren av mitt liv så gjorde mina föräldrar vad de kunde för att dämpa min äventyrslust, nyfikenhet och vetgirighet utan någon större framgång. De lät det bero helt enkelt och hoppades att jag skulle ”lugna ner mig” med tiden. Särskilt efter den gången jag bars hem med hjärnskakning och röda utslag på hela kroppen. Jag hade blivit utmanad av en pojke några år äldre än jag själv att göra ett fantomhopp!! Från relativt hög höjd, utan ansats och nå en mur som stod lite för långt fram. Några ynka centimeter, och jag hamnade istället i ett enormt snår med brännässlor som även innehöll stora stenar. Natten tillbringade jag sovandes i ett badkar med kallt vatten för att lindra klådan från utslagen och med huvudet fixerat. Det var helt mörkt i badrummet, men groggy som jag var uppfattade jag då och då lågan från ett fladdrande stearinljus, och en gestalt som satt på toalettstolen, för att försäkra sig om att jag inte skulle drunkna till råga på allt. Det har aldrig framkommit om det var pappa eller mamma eller om de turades om. Vad lärde jag mig av detta?

Anta aldrig utmaningar från pojkar som är äldre än du själv. Stå själv för utmaningen. Var tacksam för dina föräldrar, de gjorde inte bara sitt bästa, de gav dig livet och såg sedan till att du fick behålla det.

Ta konsekvensen av dina handlingar. Gör om gör rätt!!!

Kom ihåg. Gamla ursäkter blir som nya när man inte använt dom på ett tag /Kramar