Att vara författare...En dyr hobby
(null)
 
(null)

För många år sedan, i ett ögonblick av klarsynthet, försökte jag fundera ut vad jag ville göra i mitt liv. En sak stod klar för mig. Jag ville inte hamna på ett äldreboende, sittande i en gungstol och ångra allt jag aldrig gjorde. Så jag skrev ner allt som jag ville uppleva, göra och se innan det var dags att ta farväl. Man kan säga att det blev en slags livsmål som jag gärna ville uppnå. Jag har aldrig varit en orolig själ, snarare en flegmatisk människa med en målmedvetenhet som drivit mig framåt. Med en kreativitet som kanske var tvungen att få sitt utlopp. Således har jag målat tavlor, ritat och designat kläder och sytt upp dom. Sysslat med inredning, sjungit i rockband (på den tiden jag fortfarande hade en skaplig röst) dansat i en ballet group och uttryckt mig på andra mer suspekta sätt. Men kvar på listan stod fortfarande, ATT SKRIVA EN BOK. För att uppnå viss balans i livet valde jag ett rakt motsatt yrke. Finans och juridik, för att även hjärnan skulle få sitt. Så bokdrömmen förblev en dröm. Tills den en dag pockade på. När den dagen kom var jag tvungen att göra något åt detta. Utan några förkunskaper men med ett helt livs upplevelser så satte jag igång. Det var inte den stora författardrömmen med tillhörande rikedom som drev mig. Inte heller ära och berömmelse. Utan helt enkelt en berättarlust inom mig som inte gick att stoppa.

Jag har nu kommit en bit på väg, och insett, att skriva en bok har sin tid, men att få den publicerad, bland alla andra förhoppningsfulla blivande eller etablerade författare är som att peka på månen och säga, “Den där skall jag ta ner en dag”.

Men sluta skriva, nej det går inte. Man får hitta sin egen väg. Självpublicering är en av dom, den dyra. Blogga är en annan. Gratis. Jag kan bara hoppas att någon läser vad jag skriver och kanske finner nöje eller tröst i det hela. För mig har det blivit både och.

 

”Självkänslan utgör hjärtat i den personliga identiteten. Den förmedlar tron på att vi är accepterade, respekterade och älskade sådana vi är med våra fel och brister.”

Citat ur bokserien Livsgnistor  / Kramar