Vaknar missmodig denna morgon och släpar mig upp och går till fönstret för att se om det är väder. Detta är vad som möter mig. Vitt, vitt allt är vitt som Povel Ramel en gång sjöng. Till och med himlen är vit. Min artrosdrabbade kropp skriker i protest. Ge mig värme, ge mig Alvedon och ro hit med ett duntäcke. Låt mig somna om och vakna till solsken och fåglars glada drill. Det kommer icke att ske. Så fram med alla magnetförband som finns. Till vrister, handleder, knän och fingrar. Kanske kan man få delar av kroppen att fungera så mycket att man kan fila på sitt manus. Men tankarna far runt som bollarna vid kenodragningen. Är det verkligen bara sex månader sedan man låg i blöt för att svalka sin varma lekamen och termometern stannade på + 30 grader? När livet lekte och man kände sig fjäderlätt och lycklig. Inte som nu stel som en pinne och med en ständig fruktan om att brytas av på mitten. Så hur gör man för att överleva till vårdagjämningen. NATURLIGTVIS EN TO DO LISTA.

Det finns ju saker som faktiskt underlättar.

1 Besök i simhallen, det påminner om sommaren, man får röra sin kropp och det finns en bastu som håller 85 grader.

2 Besök på gymmet. För att sniffa in lukten och känna sig som en människa. Där finns ett löpband, utan snö och is som man försiktigt kan gå på. Man kan hålla sig i sidorna också om man skulle bli svimfärdig.

3 Bläddra i alla färgglada kataloger som nu dimper ner i brevlådan med VÅRENS MODE!

4 Med stela fingrar plantera några lökar i en blomkruka, som förhoppningsvis ska komma upp till påsk. Då liksom ser man ju att våren är på ingång.

5 Glädjas som bara tusan åt att man bor i lägenhet 6 trappor upp, så man slipper skotta eländet för att ta sig ut.

6 Skaffa en stor almanacka där man kan kryssa för varenda j…la vinterdag som passerar och som man överlevt.

7 Äta tonvis med semlor, nu då det är säsong.

Se där ja nu känns det bättre. Det kommer ju en sommar igen! Om ca fyra månader. Det gäller bara att vara positiv och käka Alvedon.

“Judge a man by his questions rather than his answers.” – Voltaire

Glöm inte gillaknappen. / Kramar