Idag var det en farmors- häng- dag igen. Men den var lite annorlunda. Mina människor skulle jobba och gå i skola. I vanliga fall brukar jag vara med husse på jobbet. Det är kul. Där har jag en kompis som jag kan leka och fajtas om tuggben och pipleksaker med. Men nu gick inte det. Gissa varför? Jo jag äter medicin. Som gör mig kissnödig hela tiden. Och trött. Så vår dag började jättetidigt när husse kom med leverans. Klockan fem på morgonen. Farmor tittade på mig, sen gick vi in i sovrummet, och sov några timmar till. Då fick jag ligga i hennes stora säng, på hennes arm. Det är sånt som gör att det är så bra hos min farmor. Hemma kan jag ju bara gå ut i trädgården, när det tränger på. Men inte hos farmor. Hon bor högt upp, så hon sa, ”Jag kan ju inte slänga ut dig från balkongen, eller hur? Du skulle inte klara att åka hissen upp själv, eller trycka in portkoden.” Jag fattade inte riktigt vad hon menade, men för säkerhets skull så gick jag inte ut på balkongen idag. ”Ja du Nisse, sa hon, det betyder att vi får gå ut många gånger idag.” Det gjorde vi. Vi strosade runt i parken utanför. Jag läste tidningen och kissade. Farmor tänkte som vanligt. Det gör hon jämt. Men idag hade hon rynkat pannan väldigt mycket. Hon försäkrade mig att det inte var åt mig, utan att hon tänkte ut en ruskig historia.

En annan ruskig historia är att ta sin medicin. När de petar in tabletten i munnen på mig, så brukar jag gömma den i kinden. Men det knepet kom matte på. Så nu kan jag inte spotta ut den. Hon håller igen munnen och killar mig på halsen. (Om det är farmor som lärt ut detta ska jag bita henne lite lätt i en tå, när hon inte ser åt mitt håll)

Nu blev jag sådär tvärtrött igen. Lägger mig i farmorfåtöljen och sover ett tag.

Hunden är människans bäste vän, men

Farmor är hundens bäste vän / Kramar och voff