Jag har i detta livet fått ynnesten att i brist på ett kvinnligt syskon begåvats med en ”soulsister”. Så vad är skillnaden? Enkelt uttryckt, en vanlig syster är något du får. Det kan du inte påverka. Men en soulsister är någon som väljer dig, och du henne. Genom eld och vatten. I mitt fall började det som en vanlig vänskap för trettioåtta år sedan. Men med tiden, åren och de käftsmällar livet givit oss båda, har vi utvecklat ett band oss emellan som inte går att bryta. Tillsammans har vi gråtit oss igenom olyckor, och skrattat oss nästan fördärvade åt våra galna upptåg. Vi kan inte vara mer olika, ett lufttecken och ett vattentecken. Allt har inte varit rosor och champagne, men vi kompletterar varandra, förstår varandra, ibland utan ord, men mest, vi lyssnar på varandra i förvissningen om att aldrig bli dömda. När det skaver i själen, när såren i hjärtat aldrig slutar blöda, när livet kommer emellan och när man inte vet hur man skall gå vidare, då finns hon där! Som i alla relationer så har även vi haft ett breakup. Naturligtvis var det en man som orsakade detta. En som inte förstod och som vägrade att acceptera vår speciella relation. Tio år av ensamhet i själen, en bit av mig själv som slitits loss, tills det inte gick längre och vi återförenades, nu starkare än någonsin i förvissningen om att VI ÄR SOULSISTERS. Med tiden har alla skarpa hörn slipats av, förmågan att lyssna har utvecklats och främst vi vågar vara oss själva. Vi vågar visa vår sårbarhet, vi ger och vi tar emot ovillkorlig kärlek till varandra. Min tacksamhet över detta saknar gränser.

Kärlek kan inte förklaras, den bara är…/Kramar