Fars dag. Det ligger ett skimmer över den disiga novemberdagen. Det är den dagen jag får möjlighet att återuppleva FAR. Tre generationer fäder som påverkat hela mitt liv. Jag börjar med att hylla den som nu står mig närmast. Min son Peter. Från den dagen du själv blev pappa, har du varit en föredömlig sådan. Din enorma glädje när du hade kapat navelsträngen och stod där förundrad med din dotter i famnen. Från den stunden blev hon din största glädje och rikedom i livet. Och du har förvaltat det väl. Som mamma och farmor har jag fått beskåda hur banden mellan far och dotter stärkts allt mer genom åren. Ni delar mer än temperamentet och humorn. Ni har samma intressen och försitter aldrig möjligheten att få genuin pappa-dottertid tillsammans.

De andra två papporna finns inte längre med oss i livet, men det hindrar inte att ni finns i mitt hjärta.

Mina barns far. Utan att ha haft några syskon eller ens ha gått på ett dagis, för att få någon inblick, så blev du av egen kraft men främst stark vilja, en fantastisk pappa. Du lärde dig att skilja på att vara kompis med dina söner och att vara pappa, när det verkligen gällde. Allt du kunde lärde du dom, från att åka slalom till att fiska. RIP i vetskapen om att du format två fantastiska pojkar till män.

Min egen far. En annan generation. Där far arbetar och mor är den som förmedlar känslor och gott uppförande. En sträng far med ibland benhårda principer. Men en far som under min tonårstid, kunde lyssna i timtal på min utläggning om hur jävligt allt var, utan att avbryta eller ens försöka komma med en lösning. Jag fick en grundinställning till arbete, plikt och tålamod av dig. Det har jag burit med mig hela livet, trots att du hellre hade sett att jag varit pojke. Du uppmuntrade mina något udda intressen. När de blev allt för främmande för ditt sätt att se världen, kom du med en kompromiss. Allt detta lärde jag av min far. Var hade jag varit i livet utan dig?

Som författare, och en lyhörd sådan, händer det att jag får användning för allt detta, när jag lyssnar till någon man som av olika, ibland tragiska skäl, inte fått eller orkat fullfölja sin fadersroll. Det berör mig djupt, då jag kan höra alla nyanser från vemod till sorg i den rösten.

Så idag, GRATTIS ALLA FANTASTISKA PAPPOR VARÄN NI BEFINNER ER.

”Ta tid att förundras,

Utan förtjusning är livet endast existens”      /Kramar