Idag har Carina och jag besökt Adam i studion för en fika, men mest på grund av svåra abstinensbesvär. Efter att ha tillbringat nästan hela hösten i ADamn Studio för inläsning av båda mina böcker blev det ett stort tomrum efter jul som vi var tvungna att fylla.

Så lite ”Gofika” och planering inför släppet och inläsningen av del två i trilogin behövdes. Att samla ihop sig, vässa attributen och prata om de lärdomar vi dragit efter de två första böckerna. Allt i förhoppningen att vi ska producera än bättre ljudböcker.

Här spelar Marina Pedersen en stor roll. Denna ljudboksdrottning, med säkert tusentals lyssningar bakom sig, har givit oss alla tre enorm värdefull feedback. Denna ljudkänsliga dam hör allt ifrån ett försynt pappersprassel till ett felaktigt inklipp. Hon är mitt nålsöga, som jag måste passera. TACK MARINA !!!!!!!!!!!!!   

Det är något märkligt, nästan magiskt över den här trion. Ett finare teamwork får man leta efter.

Dessa två, hör det jag inte hör. När östgötskan slår till med GALET full kraft, eller när jag staplar ssss på varandra i fruktlösa försök att dölja min annars så charmerande läspning. (Var tusan kommer den ifrån?)  Då skriks det från två håll… BRYT!!!! Och omtagning sker efter flera klunkar honungsvatten.

Den mjuka rösten…And rolling…! Och så är man igång igen.  När jag läser in manus till böckerna är jag så inne i handlingen och dramatiken att allt utanför mig själv upphör att existera. Ibland händer det till och med att jag går ifrån manus i stundens hetta och lägger till saker som inte finns i den utgivna boken. Bara därför att det passar så mycket bättre i en ljudbok.

Adam har lärt mig mikrofonteknik, något som jag totalt saknade. Nu kan jag med lätthet skrika, gråta och skratta rått, om det skulle tillföra historien något.

Prov på detta finner man i novellsamlingen, ”DET SARGADE HJÄRTAT” / med novellen ”Övergiven”.

Carina är inte bara min Chapter introducer, hon håller reda på var jag befinner mig i handlingen, alla mina manuspapper och ser till att min röst inte sviktar. Då blir det honungsvatten! Ibland sjunger hon introt, som i novellen ”Den sista sommaren”.

Utan er två i teamet, skulle inläsningen av mina böcker bli så mycket andefattigare.

“I can’t change the direction of the wind, but I can adjust my sails to always reach my destination.” — Jimmy Dean

Glöm inte Gillaknappen !

/ Kramar